Varför är jag hästtjej?
I början av min hästkarriär var jag väldigt rädd och inte modig alls. På ridskolan var jag den som inte ville galoppera utan njöt mest av att titta på de andra.
Jag var totalt livrädd för Ohio när vi köpte henne, hon stod där i boxen med sitt blåa öga och gnäggade på mig så fort jag visade mig. (Idag förstår jag ju varför hon gjorde det) Började gråta flera gånger och gömde mig helst i sadelkammaren större delen av tiden i stallet.
Jag fick sedan min första egna häst, en travare som hette O.B. Flukt. Världens finaste och underbaraste individ. Han lärde mig i princip att rida, samtidigt som jag utbildade mig själv utbildade jag även honom. Från att ha gått från en hispig travare som gjorde luftsprång, sparkade bakut och att stå stilla fanns inte på hans världskarta - till att kunna galoppera lungt och samlat, stå still i oändligheter, hoppade en bana på 30 cm (dock med en rad galna bakutsparkar åt alla håll och kanter). Rest in peace min älskade ängel. Vi ses en vacker dag♥
Det tog ett tag innan jag började rida Ohio, det hände först 2012 efter att Mimms blivit skadad och skulle vila i 8 månader. Tuffare, modigare och mer erfaren tog jag an mig Ohio och jag ångrar det inte ett dugg. Inte en enda sekund. Varenda minut med Ohio har varit värt det, jag vill inte ändra på något. Det blev vi av en anledning.
Jag skulle lika gärna kunna vara ute varenda helg, supa mig full och inte komma ihåg ett skit av gårdagen MEN livet är för viktigt för det. Jag spenderar hellre mina timmar i stallet, sniffandes på Ohios mule, utvecklas och växer som person och jag vill vara medveten om varje sekund.
Att vara en del av ridsporten är någon väldigt viktigt för mig. Det är mitt liv. Att umgås med dessa underbara individer och ha de som ens bästa vän - det borde alla ha. Ridning är något helt annorlunda, man springer inte efter en boll, man åker inte skidor eller simmar tre kilometer. Man samarbetar med ett livs levande djur på flera hundra kilo, som tänker och tycker olika om saker precis som vi människor gör. Det är underbart!
