Isen har smält bort på de flesta ställena här hemma och jag fick världens energiboost o bestämde mig för att rida ut en sväng på Ohio. Hon var väldigt pigg och tyckte att allt var läskigt. Men förstår henne eftersom det var ca fyra månader sist hon var i skogen (pga skada och vädret). 

 

En bit bort från gården i skogen gjorde hon några försök till att lätta fram o vända i luften men fick ner henne och kunde fortsätta på mina villkor. Jag vill verkligen att ridturen ska vara lika rolig för oss båda två, därför vill jag att Ohio ska få bestämma lite själv men ibland går det i överdrift och då måste jag vara där o visa henne att det inte är okej. 

 

Det känns verkligen att Ohio är frisk nu. Hon behövde en stund för att varva ner och söka stöd på bettet och när hon väl gjorde det så behövdes det bara minimala hjälper för att hon skulle svara framåt och bakåt. En tanke till att trava och hon håller stödet på bettet samtidigt som hon flyger iväg i en frisk trav. Krökt nacke som en kåt hingst, fjäderlätt i handen och ett påskjut kraftigare än någonsin. Vilken känsla. I galoppen(den korta sträckan vi galoppera) stod jag i lätt sits för att inte störa henne. Hon fick rulla på i en rund och låg galopp. Samma fjäderlätta känsla här! Det behövdes bara en liten förhållning med min sits o hon bytte galopp samtidigt som hon svingade till med huvudet. Jag är väldigt noga med att galoppera lika mycket i båda galopperna för att få en så liksidig häst som möjligt.

 

De få ställena som vägen var täckt med blankis klarade Ohio galant(barfota). Hon halkade inte en enda gång, jag måste bara våga slappna av och lita på att hon fixar det. Hon är en urhäst med superhovar, tänk er - en häst med klor, som ligger platt på magen på isen och "kliar" isen med klorna och ser full i fan ut. Det var nästan så, hon gick med mulen i backen och kände efter på underlaget. She is a bitch med koll.